I samband med detaljplanen har en uppdatering av befintlig trädinventering från 2014 tagits fram. Inventeringen konstaterar att skicket för många av de större träden successivt har försämrats. Detta främst på grund av att träden har fått allt mindre utrymme för sina rötter. Utifrån trädinventeringen har ett antal träd bedömts vara så pass bevarandevärda att de bör förläggas med skyddsbestämmelser. Detaljplanen reglerar fällningsförbud och krav om marklov för fem träd. Utmed Landshövdingevägen har ett område där det står tre ekar förlagts med prickmark samt får ej hårdgöras. Detta med syfte att skapa bättre förutsättningar för ekarnas fortlevnad. Samma bestämmelser gäller för träden i den nordvästliga spetsen utmed ån. Här finns också en bestämmelse om att marken inte får användas för parkering. Detta för att förhindra att marken ianspråktas och asfalteras.
En del träd kan komma att påverkas av skuggning och ökade vindar till följd av ny högre bebyggelse. Ny bebyggelse längs med Södra vägen kan ianspråkta delar av befintliga innergårdar, vilket innebär att en del vegetation och grönyta kan försvinna. Högre byggnadshöjder längs med Södra vägen skapar även mörkare innergårdar, något som påverkar ljusinsläpp för den grönska som finns på gårdarna.
Den biotopskyddade trädraden som står på allmän platsmark utmed Södra vägen bedöms enligt genomförd trädinventering ha delar av sin befintliga rotvolym inom den grönyta som idag är en del av kvartersmarken. För att rötterna inte ska skadas vid kommande byggnation eller grävarbete planläggs en cirka 4 meter bred remsa som allmän platsmark. På så sätt säkerställs att träden har tillräckligt med utrymme för sina rötter, samt att de ges tillgång till markvatten, näring och möjlighet till gasutbyte. Stråket kan därmed fortsatt fungera som ett grönt stråk som stärker kopplingen mellan de två grönområdena Lindhagaparken och Rönneåstråket.
Då ny detaljplan medför att strandskyddet återinträder föreslås det upphävas för berört område, vilket görs genom en administrativ planbestämmelse på plankartan. Det särskilda skäl som åberopas är upphävande nr 1, ”området har redan tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”. Intresset av att ta området i anspråk enligt planförslaget bedöms även väga tyngre än strandskyddsintresset. Upphävandet av strandskyddet bedöms inte innebära några konsekvenser då området redan är bebyggt idag.
Planområdet är till stor del redan bebyggt, och dagvattnet kan fortsatt vara anslutet till fastighetens interna dagvattensystem samt till kommunens ledningsnät. Planförslaget bedöms dock innebära en något ökad mängd hårdgjord yta jämfört med idag. För att skapa bättre förutsättningar för markens naturliga infiltration av dagvatten reglerar detaljplanen att minst 15 respektive 20 % av marken inom två egenskapsområden ska vara genomsläpplig. De genomsläppliga ytorna kan exempelvis anordnas på parkeringsytor eller genom planteringar. Detaljplanen reglerar även att all ny bebyggelse som har en nockhöjd under 25 meter ska utformas med vegetationstak av sedum eller annat växtmaterial med liknande egenskaper. Detta innebär att minst 70 % av den nya bebyggelsen kommer att få gröna tak. De införda bestämmelserna om genomsläppliga ytor och vegetationstak säkerställer att förutsättningarna för dagvattenhantering inte försämras jämfört med dagens situation. Regleringen kan istället bidra till att främja markens naturliga infiltration och minska belastningen på ledningsnätet, vilket förbättrar den totala hanteringen av dagvatten inom planområdet.
Kommunen har genomfört en undersökning om betydande miljöpåverkan enligt PBL 5 kap. 11 § och Miljöbalken (MB) 6 kap. 6 § för aktuell detaljplan.
Kommunen bedömer att ett genomförande av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Bedömningen har utgått från kriterierna i Miljöbedömningsförordningen (SFS 2017:966) 5 §.
Eftersom detaljplanen innebär att planområdet får tas i anspråk för att anlägga ett ”annat stadsbyggnadsprojekt” har bedömningen i fråga om verksamheten även utgått från Miljöbedömningsförordningen 10 § punkt 1-3 samt 11-13 §§.
Kommunens ställningstagande avseende bedömningen om ett genomförande av detaljplanen kan medföra betydande miljöpåverkan eller inte grundar sig bland annat på nedan:
Hållbar utveckling: Planen har potential att bidra till en hållbar utveckling genom att utnyttja redan exploaterad mark, vilket minskar trycket på orörd natur. Den inkluderar skydd av viktiga träd och grönstrukturer, och förbättrar sjukhusets infrastruktur. Dock medför den även negativa effekter, särskilt på kulturmiljön.
Miljöaspekter: Detaljplanen tar hänsyn till miljöfrågor som skydd av träd, dagvattenhantering och bullernivåer. Skyddsvärda träd bevaras och ett grönt stråk säkras medan andra träd och grönområden kommer att försvinna. Bullerutredningar visar att riktvärdena för buller inte förväntas överskridas, och dagvatten kan hanteras genom befintliga system utan att påverka vattenkvaliteten negativt.
Påverkan på befolkning och människors hälsa: Planen innebär viss ökning av buller och trafik, men inga gränsvärden för buller eller luftkvalitet förväntas överskridas. Den positiva aspekten är att moderniseringen av sjukhuset kommer förbättra vårdmiljön och hälsoeffekterna för patienter och personal.
Påverkan på mark och vatten: Det finns risk för markföroreningar, men dessa kan hanteras genom markundersökningar inför byggnation. Dagvattenhanteringen bedöms vara tillräcklig och kommer inte att påverka Rönne å eller vattenkvalitetsnormerna negativt.
Påverkan på stadsbild och befolkningens trivsel: Högre byggnader kommer att förändra stadsbilden markant, vilket kan ge stora visuella konsekvenser. Skuggning och minskat ljusinsläpp på innergårdar och grönområden kan försämra både den estetiska upplevelsen och livsmiljön för människor och växtlighet. De negativa effekterna bedöms dock kunna hanteras inom ramen av detaljplaneprocessen och bygglov.
Betydande negativ miljöpåverkan på kulturmiljön: Kommunen bedömer att planen kan ge betydande miljöpåverkan, främst på grund av skadan på kulturmiljön. Rivningen av historiskt värdefulla byggnader och den omfattande exploateringen inom sjukhusområdet kommer leda till förlust av historisk läsbarhet och kulturella referenser. Detta har stora negativa konsekvenser för områdets kulturvärden, som i stora delar kommer att gå förlorade.
Sammanfattningsvis bedömer kommunen att detaljplanen kan ge betydande miljöpåverkan, på grund av dess negativa effekter på kulturmiljön.
Detaljplanens genomförande bedöms efter genomförda utredningar samt inkomna synpunkter i samrådet medföra sådan betydande miljöpåverkan som åsyftas i Plan- och bygglagen 4 kap 34 § eller i Miljöbalken 6 kap 11 §. Samråd enligt miljöbalken 6 kap. 13 § har därför genomförts med Länsstyrelsen angående avgränsning av miljökonsekvensbeskrivning. Miljökonsekvensbeskrivningen begränsas till att fokusera på de frågor där en betydande miljöpåverkan inte kan uteslutas, vilket i detta fall är kulturmiljö.
Miljökonsekvensbeskrivningen bygger till stor del på de resultat som inhämtats och analyserats i kulturmiljöutredningen, som finns redovisad under avsnittet "Kulturmiljö". Syftet med miljökonsekvensbeskrivning är att stärka beslutsunderlagen och tydliggöra avvägningar som skulle kunna bidra till mindre negativ påverkan. Miljökonsekvensbeskrivningen tydliggör att ett genomförande av detaljplanen medför stora negativa konsekvenser för kulturmiljön, främst för att den historiska läsbarheten försvåras kraftigt. Planförslaget kan även innebära att enstaka byggnader med högt kulturmiljövärde försvinner.
Miljökonsekvensbeskrivningen utgår från de tidigare förutsättningarna där detaljplanen möjliggjorde två olika alternativ för utbyggnad, inklusive högre bebyggelse längs Landshövdingevägen. Efter resultaten från miljökonsekvensbeskrivningen, stadsbildsanalysen och andra utredningar har planförslaget reviderats. Högre bebyggelse vid Landshövdingevägen tillåts inte längre, och högsta nockhöjd där är nu begränsad till 30 meter.
Trots dessa förändringar påverkas inte de övriga redovisningarna och analyserna i miljökonsekvensbeskrivningen. Bedömningen om påverkan på kulturmiljön kvarstår som relevant även för det reviderade planförslaget.
Möjligheten att bevara den äldre bebyggelsen har vägts mot en utveckling och fortlevnad av befintligt sjukhusområde. Sjukhusverksamhet är samhällsviktig och upprätthåller en samhällsfunktion som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov. Behoven och innovationer inom vården utvecklas och förändras i snabb takt, vilket ställer större krav på vårdbyggnadernas utformning. Befintlig bebyggelse från 1870-talet och framåt uppfyller inte dagens behov, och behöver ersättas för att möjliggöra större byggrätter med högre våningsplan som kan möta dagens teknikintensiva vård. Att renovera och bygga om befintlig bebyggelse bedöms vara omfattande och kostnadskrävande, utan att generera det mervärde som önskas. En ombyggnad av befintlig bebyggelse skulle sannolikt även innebära att byggnaderna förvanskas.
Beroende på hur sjukhusområdet utvecklas framöver kan det bli nödvändigt att riva byggnad 03 och 04 för att möta ökande behov av angöring, tillgänglighet och intern logistik. Den frigjorda ytan kan utnyttjas för parkeringslösningar, angöring eller annan bebyggelse som stärker sjukhusområdets funktioner och förbättrar de interna flödena. Platsen kan även knyta ihop Hälsostaden med Hälsohotellet vilket underlättar samverkan och skapar mervärden för båda verksamheterna. Under platsen kan ett parkeringsgarage anläggas som ger god tillgänglighet till de båda verksamheterna.
Entrénoden kan vidare ansluta till Hälsostadens inre entréaxel, vilket möjliggör en gemensam reception för flera ingångar och underlättar logistikflödet för både besökare och personal. Sammantaget bedöms rivningen kunna ge större värde för sjukhusets samhällsviktiga funktion än det kulturhistoriska värdet som går förlorat vid en rivning. Andra alternativ för angöring har övervägts, men denna placering bedöms vara bäst lämpad för att möta de samlade behoven.
För att minska de negativa konsekvenserna för kulturmiljön är det viktigt att kulturvärdena beaktas i både rivning och nybyggnation. En bebyggelseantikvarie bör utföra inventering och dokumentation av berörda kulturhistoriskt värdefulla byggnader innan rivning. Denna bör även undersöka och identifiera om det finns material, inventarier eller andra objekt som kan bevaras från befintlig bebyggelse och inkorporeras i gestaltningen av framtida bebyggelse. Återbrukat material från rivningen ska få en bärande del i gestaltningen av den nya utemiljön, exempelvis som markbeläggning eller murar. Den nya entrén ska vara vänd mot ån och staden, precis som den första sjukhusbyggnaden en gång var. Detta och allmän dokumentation av byggnader är viktiga aspekter för till viss del bevara den unika kulturmiljön och historia som finns på platsen idag.
I samband med samrådet togs ett särskilt beslut om att detaljplanen inte innebär betydande miljöpåverkan. Då en miljökonsekvensbeskrivning nu har tagits fram som visar motsatsen tas ett nytt beslut om detaljplanens miljöpåverkan i samband med granskningen.
En utbyggnad enligt detaljplanen uppskattas medföra en ökad alstring av trafik, vilket kan påverka luftkvaliteten. Trafikökningen bedöms dock inte vara så pass stor att miljökvalitetsnormerna skulle riskera att överskridas.
Planområdet är delvis anslutet till det kommunala dagvattnet, och har delvis eget nät. Området har därför egna dagvattenutlopp till Rönne å. Dagvattenhanteringen planeras att vara densamma likt idag, och dagvatten från området kommer fortsättningsvis att ledas till Rönne å som recipient. Föroreningshalten från ny bebyggelse bedöms likt idag vara begränsad. Det kan dock komma att krävas någon typ av oljeavskiljare vid ny föreslagen markparkering utmed ån. För att flödetutsläppet till Rönne å inte ska öka i mängd eller variation finns det planbestämmelser som säkerställer vegetationstak på stor del av ny bebyggelse och genomsläpplighet av marken. Därmed bedöms detaljplanen inte innebära någon förändring av risk för påverkan på Rönne å och ingen rening av dagvatten bedöms vara nödvändig.
Spillvatten från planområdet kommer att anslutas till det kommunala spillvattennätet vilket innebär att påverkan på grund- eller ytvatten av spillvatten lokalt blir obefintlig. Planområdet kan även anslutas till det kommunala dricksvattennätet vilket innebär att uttag av grundvatten inte kommer att ske. Därmed blir det ingen påverkan på grundvattenkvantiteten. Sammantaget bedöms inte planförslagets genomförande medföra sådan påverkan på grundvattnet att miljökvalitetsnormerna inte kan hållas.
I samband med detaljplanen har ett gestaltningsprogram tagits fram. Gestaltningsprogrammet ska beaktas i planförslagets utformning, men även ligga till grund för gestaltningsfrågor i bygglovsskedet. Programmet tydliggör de bärande idéerna för Hälsostadens utveckling och ska konceptuellt och konkret stödja gestaltningen genom hela processen från detaljplan till förvaltning. Gestaltningsprogrammet har resulterat i fyra övergripande gestaltningsprinciper:
Ängelholms identitet - gestaltningen ska ta hänsyn till platsens unika kvaliteter och stadens förutsättningar som blå och gröna stråk, arkitekturen och strukturen på sjukhusområdet och sjukhuset i staden.
Tre skalnivåer - landmärkesskala, kvarterskala, och gatuskala. Utformningen behöver beakta hur byggnaderna ter sig på långt håll, hur den upplevs från en plats i närheten, och hur den upplevs nära i den mänskliga skalan.
Hälsofrämjande miljöer - gestaltningen ska bidra till att utforma rofyllda miljöer som stimulerar både patienters tillfrisknande och personalens arbetslust.
Klimat- och resurseffektivitet - låga utsläpp av växthusgaser under såväl byggnation som framtida drift och effektivt utnyttjande av resurser ska vara med och styra gestaltningens alla vägval.
För att skapa flexibla och välfungerande vårdlokaler som kan möjliggöra teknikintensiv vård krävs ofta större ytor och högre våningshöjder. Detta innebär att modern sjukhusbebyggelse har en hel del behov och krav som gör att den behöver vara storskalig. Genom att jobba med volymbearbetning och fasadgestaltning kan byggnadernas upplevda storlek minskas.
Sjukhusområdet består i dag av byggnader från olika epoker och karakteriseras av stor variation. På en övergripande nivå ska sjukhuset uppfattas som ett sammanhängande område men samtidigt rumsligt väl integrerad med sin omgivning. Nya byggnader ska ges tydliga individuella drag som främjar orientering och igenkännande samt ger sjukhusområdet en mänsklig skala. Entréer bör utformas så att de blir synliga på långt avstånd och de får gärna skjuta ut från fasaden och ha stora glaspartier och inslag av grönska. Fasaderna ska uttrycka en modern stadsmässighet. Materialen planeras ha en viss tyngd och relatera till området i övrigt.
En mänsklig skala uppnås genom uppdelning av stora volymer och fasadytor. Effekten är att man, från marknivån, i första hand relaterar till byggnadernas bottenplan och de lägre volymerna. Transparenta glaspartier skapar kontakt mellan inne och ute, samt bidrar till orienterbarhet och trygghet. Övriga material ska vara varma och välkommande. I entréplan ska det skapas ett varierat funktionellt innehåll med en mix av sjukhusets entréfunktioner, publika verksamheter och mötesplatser. Kopplingar och samband mellan byggnaderna är avgörande för sjukhusets funktion. För att anpassa kopplingarna till stadsmiljön är det viktigt att de underordnar sig kvartersstrukturen. De ska vara lätta i sitt uttryck och kan med fördel utformas som bärare av grönska och/eller offentlig konst. Det finns även en ambition att använda vegetation för att ta ner skalan från de storskaliga sjukhusbyggnaderna till en mer småskalig och mänsklig miljö.
Höjder
Högsta nockhöjd är generellt satt till 22 meter inom användningsområdet för Sjukhus. Viss bebyggelse får dock uppgå till 30 och 38 meter. Längs Landshövdingevägen får 50 % av den totala byggnadsarean inom egenskapsområdet uppgå till 30 meter.
Den högre bebyggelsen är främst lokaliserad längs med Södra Vägen, där 20 % av byggnadsarean får uppförs till 30 meter och ytterligare 10 % får uppföras till 38 meter. Syftet med bestämmelserna är att skapa en flexibilitet gällande lokalisering av högre bebyggelse, för att på så sätt kunna möta sjukvårdens snabbt förändrade behov. Samtidigt begränsas andelen högbebyggelse för att inte skada stadsbilden. Genom att förlägga den högsta bebyggelsen längre från den låga villabebyggelsen i norr så minimeras även påverkan från exempelvis skuggning och insyn.
För att säkerställa att det blir någon form av volymindelning utmed Landshövdingevägen regleras att ny bebyggelse ska vara indelat i minst tre olika höjdnivåer. Befintlig sjukhusbebyggelse längs med Södra vägen är utbyggd under olika årtionden och är varierande i uttryck, höjd, form och färg. För att bibehålla denna variation ska fasad på ny bebyggelse mot Södra vägen delas upp i flera volymer, både i plan- och höjdled samt uppföras med fasadmaterial som är varierat i både kulör och struktur. Fasaddel som överstiger 30 meter ska vara indragen. Ny bebyggelse som har en nockhöjd under 25 meter ska utformas med gröna tak, något som ger miljömässiga fördelar men även höjer byggnadernas estetiska värde. Då detaljplanen tillåter högre bebyggelse längs med Södra vägen jämfört med idag har ett bebyggelsefritt avstånd på 10 meter införts, som består av 4 meter parkmark och 6 meter prickmark. Syftet med detta är att gaturummet inte ska upplevas för smalt, samt att det skapar mer distans till befintlig bebyggelse på andra sidan Södra vägen. För att undvika en brokig och orolig byggnad tillåts inga synliga tekniska installationer, med undantag för master. Teknikvåning ska även vara indragen i syfte att ytterligare dölja tekniska installationer samt ta ner upplevelsen av byggnadens storlek.
Befintlig bebyggelse som planeras att ersättas längs med Södra vägen och utmed Landshövdingevägen är cirka 14-16 meter höga, uppförda på 1870-, 1950- ,och 1960-talet. Ny bebyggelse planeras huvudsakligen uppföras i 4-9 våningar, med höjder i spannet mellan 22 och 38 meter. Sjukhusområdet kommer således att bli högre och tätare, samt få ett mer urbant uttryck. Konsekvensen av detta blir att sjukhusområdet blir mer framträdande i Ängelholms stadsbild.
Konsekvensen för stadsbilden kan upplevas som både positivt och negativ beroende på om målet är att Ängelholms centrum fortsatt ska upplevas som den lilla, nära orten med småskalig karaktär, eller om önskan är att vidareutveckla orten mot en mer modern karaktär. Upplevelsen beror även på hur åtgärderna genomförs.
Gestaltningsprogrammet beskriver att intentionen är att högre byggnadsvolymer ska fungera som orienteringspunkt i staden och bidra positivt till sjukhusets profil. Byggnaderna ska upplevas som ett samlat, estetiskt tilltalande landmärke från långt håll. De byggnader som reser sig över den omgivande staden bör få lätta uttryck inspirerade av omgivningens ljus och luft. Fasaderna kan vara mer abstrakta och skallösa.
Stadsbildsanalys
Som en del av detaljplanearbetet har en stadsbildsanalys utförts för att bedöma hur den föreslagna bebyggelsen påverkar stadsbilden i Ängelholm. Syftet med analysen var att säkerställa att hänsyn tas till stadens karaktär och att den nya bebyggelsen integreras på ett respektfullt sätt. Analysen fokuserade på fyra utvalda vyer: Kullavägen, Stationen, Storgatan och Stadshuset/Östra vägen, vilka är betydelsefulla för stadsbilden och stadens identitet.
Metoden innebar att nuläget visualiserades och jämfördes med två utbyggnadsscenarier där olika placeringar och höjder på bebyggelsen prövades. För varje vy bedömdes konsekvenserna som obetydliga, små, medelstora eller stora. Visualiseringarna utfördes med hjälp av 3D-modeller och foton från platsbesök.
Analysen visar att den planerade bebyggelsen kommer att påverka stadsbilden på olika sätt beroende på byggnadernas höjd och placering. Påverkan bedöms vara störst i vyn från Stationen där högre byggnader vid Landshövdingevägen i ett av scenarierna framträder tydligt i stadens siluett. I andra vyer, som Kullavägen, är påverkan liten eller obetydlig. Resultatet har legat till grund för justeringar i planförslaget för att minimera negativa effekter på stadsbilden.
Efter resultatet av stadsbildsanalysen har detaljplanen justerats för att begränsa höjden på bebyggelsen längs med Landshövdingevägen. I det ursprungliga förslaget skulle högre byggnader kunna placeras här, men analysen visade att detta medförde en stor påverkan på stadsbilden, särskilt i vyerna från Stationen och Storgatan. För att värna stadens visuella karaktär samt påverkan på omkringliggande bebyggelse har höjden i detta område begränsats, medan större flexibilitet tillåts vid Södra vägen där påverkan är mindre framträdande. I analysen som finns tillgängliga tillsammans med planförslaget redovisas samtliga vyer. Det som i stadsbildsanalysen kallas "Scenario 2" är inte längre möjligt att bygga, utan planförslaget möjliggör numer enbart "Scenario 1", vilket är det förslag som visar på illustrationen.
Efter samrådet har skuggstudien uppdaterats för att spegla förändringarna i plankartan. Studien omfattar nu endast ett utbyggnadsscenario, vilket motsvarar det som tidigare benämndes som "utbyggnadsscenario 1". Dessa förändringar har gjorts med hänsyn till resultat från andra utredningar och för att minimera påverkan på omgivningen.
Skuggstudien visar hur skuggan förflyttar sig under dagen vid vårdagjämningen den 20 mars, vilket är praxis för att bedöma sol- och skuggförhållanden. Resultatet visar att det i huvudsak är skuggan på morgon och förmiddag som påverkar intilliggande fastigheter. Under eftermiddagen ökar skuggningen på Hälsotorget, medan den nya innergården får ökad skuggning under större delen av dagen.
Den befintliga innergården som idag skuggas av byggnad 03 och 04 får däremot större ljusinsläpp under förmiddagen, tack vare förändringarna i bebyggelsens placering och höjd. För att ytterligare minska negativa effekter av skuggning har justeringar av höjderna i plankartan införts.
En utbyggnad av sjukhusområdet kommer att medföra ökad trafikalstring på omkringliggande vägnät, som i sin tur kan leda till ökade bullernivåer. En bullerutredning har därför tagits fram i samband med detaljplanen. Utredningen har studerat två framtida scenarion med prognosår 2040, ett med en generell trafikökning utifrån andra planerade utbyggnader i närområdet, samt ett där trafiken från en utbyggnad av sjukhusområdet även adderas.
Beräkningar för framtida trafik, utan tillskott från utbyggnaden av sjukhusområdet, visar att den ekvivalenta ljudnivån ökar med cirka 1-2 dBA vid fasad för bostäderna. Detta då trafiken på vägarna beräknas öka på grund av övrig stadsutveckling. Samtliga bostäder uppfyller riktvärdet för äldre befintlig miljö (Leq ≤ 65 dBA). Utbyggnaden av sjukhusområdet innebär att trafiken ökar ytterligare på gatunätet. Detta medför att den ekvivalenta ljudnivån ökar med cirka 1 dBA för vissa bostäder jämfört med framtida trafik utan tillskott från utbyggnaden av sjukhusområdet. Riktvärdet för äldre befintlig miljö uppfylls dock fortfarande för samtliga bostäder.
Riktvärdet för nyare befintlig miljö (Leq ≤ 55 dBA) överskrids idag för en byggnad inom Lasarettet 2. På grund av den generella trafikökningen, både på vägnätet och på järnvägen, beräknas istället tre byggnader överskrida riktvärdet för nyare befintlig miljö. Utbyggnaden av sjukhusområdet ger ett marginellt tillskott. Då överskridande av riktvärdet inte föranleds av sjukhusområdets framtida utveckling är detta inte en fråga för detaljplanen.
Sammantaget bedöms detaljplanen inte innebära sådan påverkan på bullerförhållandena för omkringliggande bebyggelse att riktvärdena skulle överskridas.
Framtagen riskutredning visar att det för ny sjukhusbebyggelse inom 150 meter från järnvägen krävs åtgärder avseende ventilation och utrymningsvägar för att risken ska ses som acceptabel. Detaljplanen reglerar därför att ny sjukhusbebyggelse inom 150 meter från järnvägen ska ha frångänglig utrymningsväg som leder bort från järnvägen, samt luftintag som inte är placerade på fasad som vetter mot järnvägen. I gällande detaljplan och för befintlig bebyggelse finns inga sådana krav, vilket innebär att denna detaljplan medför en ökad säkerhet kopplat till risk för olyckor. Sammantaget bedöms planförslaget vara acceptabelt med hänsyn till risk för farligt gods.
Det är viktigt att ny bebyggelse inom detaljplanen utformas för att undvika skador och tillgänglighetsproblem vid beräknade maximala vattennivåer, särskilt då detaljplanen omfattar samhällsviktig verksamhet. En skyfallsmodell har därför tagits fram i syfte att studera påverkan på nya byggrätter och dess tillgänglighet, samt ge rekommendationer avseende utformning av ny bebyggelse. Beräkningarna utfördes för ett regn med 100 årsåterkomsttid och klimatfaktor 1,3.
Planområdet riskerar redan idag att vatten kan bli stående vid befintlig bebyggelse. En konsekvens av detaljplanen är att om större del av innegårdarna ianspråktas för ny bebyggelse kan vattennivån öka ytterligare. Vattendjupet beräknas idag uppgå till maximalt 0,7 meter för den norra innergården och 1 meter för den södra. Beräkningar visar att vattennivån på den norra innergården ökar med cirka 0,3 meter om halva innergården bebyggs. För södra innergården är motsvarande ökning maximalt 0,1 meter. Dessa ökningar kan användas som säkerhetsmarginaler. Då dessa områden är översvämningskänsliga rekommenderas att ny bebyggelse anpassas upp till nivåer motsvarande maximala vattennivåer plus säkerhetsmarginal. Anpassning upp till föreslagna nivåer bör göras genom att:
Bygga med täta och vattentåliga konstruktioner.
Undvika konstruktioner som kan utgöra ytliga inströmningsvägar som ej går att stänga vattentät (exempelvis ventilation).
För att säkerställa att planerad ny bebyggelse inte kommer till skada vid skyfall regleras att fasad och källare på ny bebyggelse ska utformas med vattentät konstruktion upp till 1,3 meter om den vetter mot innergård som utgör instängt område där vattnet inte kan rinna ut genom fria rinnvägar.
I övrigt bedömer utredningen inte att det finns några fler riskområden i samband med planerad ny bebyggelse. Det bedöms heller inte bli någon större påverkan på tillgängligheten till nya byggrätter, då det är små flöden och begränsade områden med betydande vattendjup i närheten av dessa byggrätter. Om befintliga marknivåer förändras i förhållande till det som har antagits i utredningen bör beräkningarna uppdateras för att säkerställa att skador och tillgänglighetsproblem inte riskerar uppstå.
Utifrån befintliga flödesvägar inom planområdet bedöms inte befintlig bebyggelse påverkas av den nya planerade bebyggelsen, förutsatt att det inte sker någon större förändring av marknivåerna.
Utifrån nuvarande förhållanden bedöms risken för erosion som låg. En utbyggnad enligt detaljplanen bedöms inte påverka denna risk.
Gällande skred så visar tidigare stabilitetsberäkningar att slänten redan idag har en säkerhetsfaktor som ligger precis på gränsen för vad som är acceptabelt. I planområdets nordöstra del kan befintlig byggnad rivas och kan ersättas med underjordiskt parkeringsgarage och markparkering, något som bedöms avlasta slänten. I övrigt medger detaljplanen bebyggelse med högre höjder och tyngre laster jämfört med idag. En kompletterande geoteknisk undersökning har därför utgått från olika utbyggnadsscenarion, där samtliga bedöms utgöra en större risk och last än ett parkeringsgarage.
Utförda stabilitetsberäkningar visar att området uppfyller ställda krav på stabilitet för rådande förhållanden i både odränerad som kombinerad analys och för de två känslighetsanalyserna. Sett ur stabilitetssynpunkt och där hänsyn tagits till utförda känslighetsanalyser, dock utan hänsyn till risk för sättningar, får lasten inom byggnadsyta närmast Rönne å ej överstiga 50 kPa (5 våningsplan). Om ytan utgör en mindre last än sådan bedöms förutsättningarna som goda, alternativt att grundläggning sker genom pålning.
Då stora delar av sjukhusområdet på sikt föreslås rivas enligt planförslaget har en kulturmiljöutredning med konsekvensbedömning tagits fram. Kultmiljöutredningen har sedan legat till grund för en miljökonsekvensbeskrivning med fokus på konsekvenserna för kulturmiljön. Att riva föreslagen bebyggelse skulle innebära att samtliga byggnader inom planområdet uppförda under perioden 1870-1960-tal och dess kulturhistoriska värden försvinner. Utanför planområdet finns Lindhagabyggnaden uppförd 1925 kvar. Av byggnaderna som planeras att rivas ingår också de enda två byggnaderna från sjukhusets tidigaste fas som startade redan mellan 1870 och 1900. Dessa byggnader, byggnad 03 och 04, bedöms trots om- och tillbyggnader som särskilt värdefulla. Byggnad 04 utgjorde också sjukhusområdets första huvudbyggnad.
Utredningen bedömer att konsekvensen av detta blir att läsbarheten kring sjukhuset historia och utveckling från 1800-talets slut och under stora delar av 1900-talet påverkas påtagligt negativt. En utveckling enligt planförslaget skulle därför enligt utredningen innebära mycket stora negativa konsekvenser för sjukhusområdets kulturvärden.
Möjligheten att riva den äldre bebyggelsen har vägts mot en utveckling och fortlevnad av befintligt sjukhusområde. Sjukhusverksamhet är samhällsviktig och upprätthåller en samhällsfunktion som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov. Behoven och innovationer inom vården utvecklas och förändras i snabb takt, vilket ställer större krav på vårdbyggnadernas utformning. Befintlig bebyggelse från 1870-talet och framåt uppfyller inte dagens behov, och behöver ersättas för att möjliggöra större byggrätter med högre våningsplan som kan möta dagens teknikintensiva vård. Att renovera och bygga om befintlig bebyggelse bedöms vara omfattande och kostnadskrävande, utan att generera det mervärde som önskas. En ombyggnad av befintlig bebyggelse skulle sannolikt även innebära att byggnaderna förvanskas.
Beroende på hur sjukhusområdet utvecklas framöver kan det bli nödvändigt att riva byggnad 03 och 04 för att möta ökande behov av angöring, tillgänglighet och intern logistik. Den frigjorda ytan kan utnyttjas för parkeringslösningar, angöring eller annan bebyggelse som stärker sjukhusområdets funktioner och förbättrar de interna flödena. Platsen kan även knyta ihop Hälsostaden med Hälsohotellet vilket underlättar samverkan och skapar mervärden för båda verksamheterna. Under platsen kan ett parkeringsgarage anläggas som ger god tillgänglighet till de båda verksamheterna.
Entrénoden kan vidare ansluta till Hälsostadens inre entréaxel, vilket möjliggör en gemensam reception för flera ingångar och underlättar logistikflödet för både besökare och personal. Sammantaget bedöms rivningen kunna ge större värde för sjukhusets samhällsviktiga funktion än det kulturhistoriska värdet som går förlorat vid en rivning. Andra alternativ för angöring har övervägts, men denna placering bedöms vara bäst lämpad för att möta de samlade behoven.
För att minska de negativa konsekvenserna för kulturmiljön är det dock viktigt att kulturvärdena beaktas i både rivning och nybyggnation. Återbrukat material från rivningen ska få en bärande del i gestaltningen av den nya utemiljön, exempelvis som markbeläggning eller murar. Den nya entrén ska vara vänd mot ån och staden, precis som den första sjukhusbyggnaden en gång var. Detta och allmän dokumentation av byggnader är viktiga aspekter för att till viss del bevara den unika kulturmiljön och historia som finns på platsen idag.
Innanför åslingan återfinns en stadskärna som bibehåller en 1800-talets småstadskaraktär med låg bebyggelse. Expansion och nya storskaliga projekt sedan andra hälften av 1800-talet har av naturliga skäl och förutsättningar tillkommit utanför åslingan - järnvägen och nya samhällsfunktioner såsom lasarett, industrier samt nya bostadsområden och vägar för den växande stadsbefolkningen. Denna bebyggelse har inneburit en ny skala jämfört med tidigare.
Planområdet är redan exploaterat med bebyggelse som skiljer sig från de karaktärsdrag som beskrivs återfinnas innanför åslingan. Sjukhusområdet har under årtiondena byggts om och till för att anpassas till den medicinska utvecklingen. Den påverkan planförslaget skulle kunna ha på kulturmiljön är det visuella intrycket som högre bebyggelse medför. Dock nämns det i kulturmiljöanalysen att det traditionellt haft en bebyggelse uppförd i en större skala runt den gamla stadskärnan Ängelholm. Tåligheten för storskalig bebyggelse i detta stadsrum bedöms därför vara något större, så länge det inte medför en direkt påverkan på årummet. Med anledning av detta bedöms inte planförslaget påverka de värdefulla kulturmiljöerna eller kulturmiljöstråket Rönne å.
Detaljplanen innebär en utveckling av sjukhusområdet som utgör en viktig offentlig service för hela Ängelholms kommun och nordvästra Skåne. Planförslaget möjliggör för en expandering och modernisering av befintlig vård, vilket kan bidra till att skapa ett större vårdutbud. Detaljplanen säkerställer även att övrig service inom planområdet kan vara kvar och utvecklas, så som café, apotek och servicebutik.
Ängelholms sjukhus är en av Ängelholms största arbetsplatser och en viktig samhällsfunktion. Nya vårdbyggnader kan skapa ett mer sammanhängande område, där närhet, samordning och förbättrad logistik ger bättre vårdflöden och ökad patienttrygghet. Detaljplanen möjliggör för nya, attraktiva och ändamålsenliga lokaler för patienter, besökare och personal, vilket främjar tillfrisknande och samverkan mellan vård, hälsa och staden. Hälsostadens yttre och inre miljöer utformas utifrån tillgänglig forskning kring hälsofrämjande miljöer. Detaljplanen säkerställer även fortsatt goda förutsättningar och tillgänglighet för gång- och cykeltrafikanter att röra sig i området.
Utformningen av det offentliga rummet ska ligga i linje med samhällets åtagande gentemot Barnkonventionen. Detta handlar om att säkerställa och utveckla miljöer där barn och unga kan ges en trygg, trivsam och tillgänglig plats där de kan vistas på egna villkor. Vid genomförande av denna detaljplan är det viktigt att även barn ska kunna röra sig i området på ett tryggt sätt, framför allt med tanke på att sjukhusets läge i staden innebär att barn och unga kan passera genom området även om sjukhuset inte nödvändigtvis är deras målpunkt. Det finns även andra funktioner i området, som exempelvis ett badhus, som är en målpunkt för barn. Genom att säkerställa gång- och cykelvägar, samt genom planbestämmelse säkerställa allmänhetens tillgång till platsen, ökar förutsättningarna för barn och unga att själva röra sig i området. Trygga och säkra gång- och cykelvägar ökar även jämlikheten hos barn och ungdomar, det skapar en självständighet att själv kunna ta sig till och från målpunkter utan att behöva bli skjutsade med bil.
Planområdet ska utformas på ett sådant sätt att det blir tillgängligt även för personer med nedsatt rörelseförmåga. Parkeringsplatser och angöring för bilar ska skapas i anslutning till entréerna för att skapa god tillgänglighet.
Då detaljplanen tillåter byggnader över 20 meter inom den hinderfria ytan har en flyghinderanalys tagits fram. Flyghinderanalysen visar att LFV som sakägare av CNS-utrustning inte har något att invända mot planerad etablering. Utbyggnaden bedöms heller inte påverka berörda flygplatser. Sammantaget bedöms detaljplanen inte innebära någon påverkan på riksintresset. För att säkerställa att föremål inte kan uppföras högre än vad som anges i flyghinderanalysen regleras en totalhöjd om 44 meter i plankartan.
Detaljplanen tillåter ingen markanvändning som omfattas av riktvärden för buller vid fasad. Planområdet ligger även på ett sådant avstånd från järnvägen att det inte bedöms föreligga någon risk för olyckor från järnvägen som skulle innebära åtgärdsbehov eller andra särskilda krav på utformning. Sammantaget bedöms detaljplanen inte ha någon påverkan på riksintresse för järnvägen.
Inom påverkansområde för väderradar anses objekt högre än 45 meter inom tätbebyggt område få en inverkan på gällande riksintressen. Inom planområdet är högsta tillåtna totalhöjd reglerad till 44 meter. Planförslaget bedöms därmed inte få någon påverkan på riksintresset.
En trafikutredning har tagits fram i syfte att undersöka hur planförslaget påverkar kapaciteten på omkringliggande vägnät. För nuläge har utredningen främst utgått från tidigare trafikmätningar, en del nya genomförda mätningar, samt antaganden kring parkeringsanvändande. Trafiken har sedan räknats upp utifrån en uppskattad ökning av anställda, patienter och besökande som föreslagen exploatering förväntas medföra. För att uppskatta hur stor andel anställda och patienter som tar bilen till sjukhusområdet har resvaneundersökning (RVU) från 2018 använts som referens. Den anger att bilandelen för anställda i Ängelholm kommun är 59 % och sökande till vårdverksamhet är 83 %. Detta bedöms vara högt räknat och ska ses som ett "worst case".
Två framtida trafikscenarion har sedan tagits fram - ett med sjukhusområdets utveckling, samt ett där övrig kommande utveckling i närområdet har adderats. Sjukhusområdet år 2040 beräknas generera 3 340 fordon per dygn, vilket är en ökning med 1 200 fordon jämfört med dagens nivåer. Trafikökningen har sedan fördelats ut på vägnätet, där merparten av trafiken antas köra till eller från Kristian den II:s väg.
Kapacitetsberäkningar med båda trafikscenarierna har utförts för korsningen Södra vägen - Landshövdingevägen samt för korsningen Landshövdingevägen - P-huset. Beräkningarna visar att inga av korsningarna får några belastningsgrader som skulle påverka framkomligheten på Landshövdingevägen eller angränsande vägar i samband med korsningspunkterna. Detaljplanens påverkan på vägnätet bedöms därmed vara liten. Med anledning av detta bedöms planförslaget heller inte innebära någon påverkan på det statliga vägnätet som ligger cirka 1,5 kilometer från planområdet.
Då sjukhuset är en av Ängelholms största arbetsplatser där hälsoaspekterna är i fokus är ett utbyggt gång- och cykelvägnät en viktig aspekt vid utbyggnaden av området. En målpunktanalys som undersöker tillgänglighet till olika målpunkter för besökande och anställda som rör sig till fots eller med cykel har genomförts. Målpunktsanalysen identifierar viktiga stråk och funktioner inom planområdet samt dess kopplingar till allmänna gator och stråk i närområdet. Detaljplanen säkerställer befintliga stråk, samt skapar bättre förutsättningar för cyklister och fotgängare på vissa sträckor. Mellan akutbyggnaden och byggnad 15 möjliggörs exempelvis för ett något bredare stråk än i dagsläget, i syfte att förbättra framkomlighet och orienterbarhet. Längs med Södra vägen är det tänkt att skapas ett grönt stråk som ska tydliggöra kopplingen till årummet. Detaljplanen påverkar inte möjligheten för en framtida koppling över järnvägen.
Befintlig busshållplats utmed Södra vägen kan komma att behöva flyttas cirka 50 meter söderut. Detta då befintligt busshållplatsläge ligger i vägen för föreslagen in- och utfart till ny parkering- och angöringsyta. För att säkerställa att det finns utrymme för flytt av busshållplats avsätts en yta för allmän plats gata i plankartan.
Planförslaget medför att en del befintliga parkeringsplatser byggs bort, totalt är det 66 bilplatser som kan försvinna. Södra vägen planeras på sikt att få en utbyggd gång- och cykelväg. Detta innebär att en stor del av de kommunala parkeringsplatser som idag finns längs med gatan kommer att ianspråktas, och går därför inte att tillgodoräkna sig.
Parkeringsberäkningar visar ett framtida behov av 140 nya bilplatser. Beräkningarna är genomförda utifrån uppskattat antal anställda/besökare samt deras resvanor efter att området är fullt utbyggt.
Bilparkering föreslås huvudsakligen lösas i underjordiskt parkeringsgarage, som kan anordnas på den nordöstra delen av fastigheten där byggnad 03 och 04 står idag. Ett torg med markparkering föreslås finnas ovanpå garaget, för att tillgodose parkering nära sjukhusets huvudentré. Placering av ny parkering är baserat på en parkeringsutredning som utifrån sjukhusets behov har identifierat den bäst lämpade platsen. Det som huvudsakligen styr placeringen är vikten av tillgänglig angöring nära entrén för ett sjukhus. Placeringen innebär att byggnad 03 och 04 behöver rivas.
En utbyggnad som medför ökat antal anställda och besökande ställer högre krav på fler och välplacerade cykelparkeringar. Trafikutredningen beräknar att 91 nya cykelparkeringsplatser bör uppföras för att tillgodose behovet. Cykelparkeringarna behöver ha hög standard med god belysning och väderskydd, samt placeras nära entréer och personalentréer. Behovsanalys bör göras kontinuerligt för att följa upp resvanor och kunna justera antalet cykelparkering utifrån behov.
Området för befintlig godsmottagning utmed Landshövdingevägen föreslås få en utökad byggrätt i detaljplanen. Detta då den är i behov av en förbättrad godshantering och väderskydd.
Ett genomförande av detaljplanen skulle medföra ett utökning av sjukhusets verksamhet, som kommer till nytta för större delen av regionen. Hälso- och sjukvården ligger inom regionens ansvarsområden och kan därför således påverka tillgången till vårdverksamhet i kringliggande kommuner. Den exakta påverkan beror till stor del när och vilken typ av vård som etableras i området, vilket är beslut som inte fattas inom ramen av denna planprocess utan ligger i huvudsak inom Region Skånes befogenhet.